Baiona

 Onsdag 12 september.  Från Isla de Ons till Baiona

Ett år äldre styr Kjell bort från gratisbojen vi legat på. Man kunde ankra vid nudiststranden längre norrut men nakna turister lockade inte.

Istället svänger vi in till stranden på ön Isla Cies för att säga hej till Christina och Jan-Olov i svenska båten Glittra.  Vi ska träffas lite senare på dagen i Baiona bara några sjömil längre söderut.

Baiona är sista staden i Spanien innan man seglar över gränsen till Portugal. Alla större städer har gamla fästningar från medeltiden. I Baiona har den kungliga yachtklubben sin hamn strax innanför udden.

Utrymmet är spatiöst mellan pontonerna, servicen kunglig, miljön historisk och hamnpriset astronomiskt.

Utsikten över viken kan vi inte klaga på heller men vi drar vidare till Portugal i morgon innan plånboken blir tom.

Isla de Ons

Tisdag 11 september. Kjells födelsedag

Vi säger adjö till Ingela och Mats för att ta oss den korta sträckan till ön Ille de Ons. Där får man ankra om man har tillstånd och de har vi fått av någon spansk myndighet. Kjell fyller 62 år och då får han ett glas bubbel redan innan lunch.

På eftermiddagen blir det “promenaden” upp till fyren på öns topp. Mermaid ligger på boj nedanför och vyn över vatten och spanska fastlandet är hänförande.

Inga bilar finns men ska man bada gäller det att se upp för traktorer som vill ta sig ett dopp. (Kanske eller….?)

A Pobra do Camarinal

Måndag 10 september.  Från Camarinas till Camarinal i Ria de Arousa.

Vi har fått in en rutin att gå upp när dagen gryr och kasta loss när solens strålar börjar värma efter frukost. Efter 15 minuter ser vi de första tecknet på att solvärmen bara finns inne i rian. Dimma som bullar sig in över landskapet utifrån havet. Snabbt på med varma kläder och flytvästar med säkerhetslinor och man överbord alarm. Dimma, dimma, dimma.

Tack och lov upphör dimman lika plötslig som den började och det i höjd med Cap Finisterre. Europas västligaste udde om man inte räknar med Irland.

Efter några timmar går vi in i Ria Arousa. Efter våra mått mätt känns det som att komma inomskärs med smult vatten och fin vind att segla i. Små öar här och där som ska rundas men även massor med musselodllingar.

Hamnen i Pobra do Camarinal är lätt att angöra o där på svaj ligger Mats  och Ingela  från Oceanseglingsklubben med sin Elin Alida. Vi blir bjudna på en fantastisk god middag i deras fina båt.

På förmiddagen dagen efter tar de med oss på en liten promenad i de gamla kvarteren.

Som vanligt är det fantastiskt roligt att se fjärdar och vattendrag från högre höjder. Här inser man vilka enorma mängder musslor det produceras i bara denna ria.

 

 

Camarinas

Söndag 9 september.  Från Coruna till Camarinas

Startar i bleke och vackert väder. Herkules fyr, som byggdes redan på romartiden, blickar ut över Atlanten. Det dröjer inte så länge förrän vi åker in i dimma och blir av med all sikt mot land.

I höjd med udden som ska rundas in mot viken till Camarinas, lättar dimman och det blir ett annat klimat. Soligt, varmt och mysigt.

Vi är superhungriga eftersom vi inte gett oss tid till att äta under gång. En liten restaurang precis på kajen är kanon och tapas med en öl smakar ljuvligt.

Så blir det dags för promenaden. I Camarinas hittar vi de typiska gamla förrådshusen som står på ben som ser ut som svampar. Detta för att råttor inte skulle ta sig in och äta av matlagret som fanns där inne.

Landskapet ser ut som höga kusten i Norrland. Lite vilt och storslaget.

Coruna

Lördag 8 september. Från Viveiro till A Coruna

Höga berg som stupar brant ner i Biscaya. Fransmän som ska hem har motvind och motsjö. Klippan med fyr är sista rundningen innan vi svänger ner mot Coruna.

Alla höga berg gör att mobiltelefonmasterna får lång räckvidd. Vi roar oss med att surfa på nätet. Mermaid sköter sig själv med autopilot.

En promenad i Corunas centrum ger väldigt positiva intryck. Det är magnifikt, vackert och välordnat.

Vi hittar ett jippo som IKEA hittat på. Vi får kliva in och sätta oss i rummet som står uppställt på ett torg. Där blir vi fotograferade och utprintade på ett försättsblad som klistras på en färdig katalog.  Kul grej. Vi har fått vår personliga katalog på spanska.

Spanien har samma tid som Sverige men ligger åtminstone 2 timmar längre västerut. Det gör att vi sover till 08.30 då solen just gått upp och vandrar hemåt till hamnen klockan 21.30 medan det fortfarande är ljust, fast det är september.

 

Viveiro

Fredag 7 september. Från  Gijon till Viveiro drygt 100 distans.

Startar i mörkret klockan 6 på morgonen. Besvärlig dyning och svag vind från öster.

Mössa och varma kläder går åt hela dagen.  Infarten till Viveiro blir skvalpig och gungig. Bråkig sjö som slår mot klipporna. Vi ser fram emot att komma i hamn.

Rutinen är att ta lilla väskan med pass och båtdokument och trava upp till hamnkontoret innan man tuppar av för kvällen.

Alla kan engelska och är väldigt trevliga.

 

 

 

Gijon

Tisdag 4 september. Klockan 04.30 förtöjer vi  Mermaid i bryggan. Vi slocknar direkt efter att ha sovit väldigt lite den andra natten till havs.

Vaknar framemot 11 snåret och tar en efterlängtad dusch. Vi hinner knappt ta på oss kläder innan tullen står och knackar på skrovsidan. De frågar om skrovet är blått och överbyggnaden vit (suck) samt begär att få se alla papper om ägarskap. De vill nog bara sitta och ha det skönt i vår sittbrunn ett litet tag. Till slut önskar de oss välkomna till Spanien.

Kjell har några stygn i huvudet efter att ha opererat bort en leverfläck. De ska tas bort idag enligt läkaren hemma. Jag bara vägrar efter att ha pillat lite och kikat med en lupp. Vi får adress till centrala sjukhuset på gångavstånd från hamnen. Snacka om effektiv sjukvård. Det tog oss 15 minuter från inträde genom sjukhusportarna till vi var ute igen utan stygn. Då hör det till saken att Kjell hade glömt sitt blå kort hemma som garanterar sjukvård i Europa. Lite gnissel från kvinnan vid inskrivningsdisken men till slut nöjde hon sig med passet och Kjell blev ompysslad av en vänlig sköterska på momangen.

Onsdag 5 september. Det ska regna av och till  i två dagar så vi tar det lugnt.

Efter en förskräcklig åska under natten upptäcker vi Gijon. Vi klagar på att strömmen har gått på bryggan men det visar sig att det är något vajsing i Mermaids inre elektriska delar. Kjell ägnar resten av dagen åt felsökning.

Det visar sig att en vattentät burk med kretskort är halvfylld med vatten. Hur i hela fridens dar har det gått till? Kjell är en fena på klura ut lösningar på elproblem. 8 timmar och lite tennlödningar senare har vi landström ombord igen.

Vi firar genom att gå ut och äta en bit mat vid ett fantastiskt gulligt torg.

På hemväg beundrar vi 3200 vinflaskor som fungerar som glaskonst.

Torsdag 6 september. Regn med uppehåll mellan 11.00 o 13.00.

Vi hinner kasta loss och åka fram till dieselpumpen och tanka. Springa iväg och byta gasolflaska 700 meter bort och handla mat på vägen hem. När regnet fortsätter städar vi och förbereder morgondagens avsegling.

Biscaya

Söndag 2 september. Vi har tagit ett beslut.

Bleke i starten, måttliga vindar snett bakifrån som kan öka något och bleke strax innan vi angör Gijon. Att gå till Couruna skulle bli mycket jobbigare med hög våghöjd och plattläns och hård vind vid angöringen in mot kusten.

Efter att ha passerat Pointe du Raz, stävar vi ut på ett blankt Biscaya.

Vi får sällskap av dessa underbara delfiner.

Man blir bara så lycklig över att de vill besöka oss.

Dagen avslutas med en helt otrolig solnedgång. Vi ångar på för motor och segel hela natten och turas om att hålla vakt i tre timmars pass.

Måndag 3 september. Strålande sol och vind som trycker på. Ingen motor på hela dagen. Vi ser enorma kaskader av utblås från valar på ganska långt håll. Annars ganska långtråkigt och mycket gung. Sjösjukeplåster bakom örat gör susen. Vi går in i hamnen i Gijon i mörkret på morgonen klockan 4.30 tisdag 4 september.

 

 

Tillbaka hos Mermaid

Fredag 31 augusti. Flyg till Paris, tåg till Brest  och så är vi inne i normala gängor.

I långseglares väskor finns vattenpump, strömregulator, Algrens bilar, 3 kg vingummi, Estrella dippmix, kolpulver för medicinskt bruk, kaffe och mycket annat som är viktigt för överlevnad. Självklart blev vi stoppade vid säkerhetskontrollen på Arlanda. Vattenpumpen med utstickande sladdar, såg ut som en mindre bomb. Kolpulvret var också misstänkt men vi bedyrade att vi inte var terrorister. Allt kom med.

Lördag 1 september. Duggregn på förmiddagen.

Som vanligt vill skepparinnan sticka omedelbums trots regn. Vem blir glad av denna utsikt. Skeppar´n tycker vi ska vänta knappa två timmar för då kommer solen.  Vi väntar ut solen och båda är nöjda och glada.

Vi går till Camaret en timme ut från Brest och passerar dramatiska klippor.

Camaret är känd för sina vrak som har blivit  monument. På kvällen får vi skåda ett fantastiskt fyrverkeri. Nu är bara frågan om när vi ska ge oss ut över Biscaya och ta oss till norra Spanien. Alla väderprognoser har studerats i flera dagar. Det ska blåsa och bli hög sjö kommande vecka. Ska vi hinna över innan det blåser för hårt eller ska vi vänta en vecka och tro att det blir bra då?

Hemma

Se till huset och trädgården. Lätt match. Har inte saknat göromålen ett smack.

Vi får låna Anders och Ingrids båt för att delta i kräftskiva på Furholmen. Oj, nu börjar det kännas konstigt att inte ha egen båt och vara på tillfälligt besök i Stockholms skärgård.

Firar Livias 7-års dag. Dessa underbara barnbarn. Hur ska vi klara det här avskedet från Sofie och Livia?

Barn och barnbarn i Göteborg kramas om vid snabbvisit. Jula -butiken är ett eldorado för både farfar och Valdemar. Oj,oj,oj, nu har farmor igen lust att åka tillbaka till Frankrike för att fortsätta långsegla.

Långseglingar med Backudds