Oktober

Oktober.  32 grader varmt i en hel vecka.  All aktivitet i land får ske före frukost.

På våra strandpromenader på mornarna hittar vi ibland läskiga varelser från havsdjupen som spolats upp vid högvatten. Se men inte röra.

Det blir för varmt i hamnen. Vi begär broöppning och går till Portimao. Där ligger man bra på svaj innanför pirerna och sover gott på natten.

Vi vill kika lite på hamnarna öster om Lagos.  Efter Portimao kommer Albufeira. Inloppet släpper in dyningen till ankomstbryggan. På den vinglar man som en besökare på Gröna Lund i Lustiga Huset.

Väl inne i hamnen blir det lugnt på vattenytan men tivoliet fortsätter. I lyftkranen kastar man ut skrikande människor fastsatta i gummiband runt fötterna. När vi passerade med Mermaid undrade jag först om det var en person som ville kolla vår masttopp. Vrålet som hördes måste ha betytt något annat.

Vi stångar oss i motvind och motsjö till Culatra utanför Faro. Det var värt besväret. Culatra ligger på en sandrev som bildar totalt skydd mot havsdyningen.

Ett litet paradis med Karibien-karaktär. Äntligen lugn, ro, bad och vacker solnedgång i horisonten.

Huvudgatan i byn Culatra består av sand, sand, överallt. Alla höll sig på betonggångarna. Till och med hundarna undvek att sätta tassarna i den mjuka sanden.

Här kan man få inspiration till den egna trädgården hemma i Sverige.

En promenad till utsidan på ön bjöd på sanddyner, havsdyningar och en förrymd bojsten som flutit iland på en oändlig strand. Omöjlig att plocka upp. Annars var det rent och fint.

Från Faro  börjar vi knalla “hemåt” mot Lagos. Vi angör staden och hamnen Vilamoura. Där är man i minoritet som segelbåtsägare.

Otroligt vilka pengasummor som lagts på parkerade motorbåtar.

Nattlivet runt hamnen är hektisk och högljudd.  Kjell och jag är inte tränade att frottera oss med så många (engelska) turister på en och samma gång.

Affärerna är öppna halva natten men vi hittar en “godisbutik” som faktiskt är stängd. Den innehåller endast sardinburkar. Kanske ingen eftertraktad vara denna fredagskväll.

Nästa dag stävar vi på mot ett lugnt och fridfullt Lagos. Bad och lunch ute på svaj innan vi går in i vår Portugisiska hemmahamn.

Marina de Lagos känns som ett bra vinterval för Mermaid. Lagos stad har lagom tempo och storlek för Kjell och mig. Vi signerar ett 9 månaders brygg-kontrakt. Vi är nöjda med den förlängda sommaren men en viss hemlängtan har smugit sig på.

Med en flygbiljett mot Sverige det bär. Och så slutar bloggen här.

 

 

 

 

 

 

 

Marina de Lagos

Lördag 29 september. Stanna eller segla vidare?

Vi låg i Lagos för fyra år sedan och blev väldigt förtjusta i staden. Många seglare vi träffat har bokat långliggarplats för vintern  i förväg. Hjälp, det har inte vi. Ska vi försöka få vinterplats här eller segla vidare och inte veta vart det är bäst eller finns plats?  När hamnkontoret öppnar på morgonen hänger vi på låset för att checka in.   Finns det möjlighet till 6 månaders kontrakt?  Hamnkaptenskan är tveksamt för de har fullt. Kan vi acceptera kortare fingerpontoner så finns det ett fack åt oss. Det  visar sig vara en jättebra plats tycker vi.  Jippie! Vi tar den!

På eftermiddagen får vi besök av min jobbarkompis Lotta och hennes man Per-Erik som också seglar. Just nu har de sin båt på Curcau i Västindien och ska flyga dit för att segla ännu en säsong.

Söndag 30 september. Vilodag

Morgonpromenad på stranden. Här gäller det att gå tidigt innan det blir för varmt.  Iberiska halvön har högsta temperaturen i Europa just nu. 32 grader står det på väderkartorna på TV och det stämmer

På eftermiddagen blir det besök på stranden igen och ett bad i havet som är 25 grader varmt. Tur att vi beslutade oss för att stanna i Lagos. Det åskar och blixtrar i flera timmar i horisonten. Där skulle vi ha befunnit oss om vi hade fortsatt österut.

Till Lagos

Fredag 28 september. Från Sines till Lagos 77 sjömil = 10 timmar om man gör 7,7 knop.

Vi går upp i ottan, vilket vi har vant oss av med under vår dryga vecka i Sines. Solen börjar gå upp över staden som vi lämnar.

Det är båtar på gång utanför piren, före oss. På AIS:en läser vi att denna båt heter “Here comes the sun”. Det går inte att låta bli att slänga upp telefonen och ta fotot. Allt bara stämmer i ett enda ögonblick.

När man närmar sig udden Cabo de Sao Vicente har vi nått Europas utpost mot sydväst. Fortsätter Mermaid med nuvarande kurs så kommer vi till Afrika. Svänger vi mot sydväst blir det Madeira, kanske Kanarieöarna eller Brasilien om vi råkar missa öarna. Rattar vi på mer västerut, så hamnar vi i USA. Vi väljer att gira babord och styr en ostlig kurs, in mot Gibraltar. Första stora hamnen är Lagos på Portugals Algarvekust.

Lilla Sines hade öppet till midnatt. Här i Marina  de Lagos, där trycket av besökande båtar är väldigt stort, stänger hamnkontoret klockan 19.00. Vi kommer 5 minuter innan stängning och får övernatta på ankomstbryggan. Trötta med gung i huvud och ben, sover vi gott på vilken brygga som helst. Det sista vi gör är att knyta fast “Here comes the sun” i Mermaid.  Ankomstbryggan är överfull.

 

Över en vecka i Sines

Torsdag 20 september. Vi startar med en promenad.

Sines är Vasco da Gamas födelsestad. Det var han som upptäckte vägen från Europa till Indien runt Sydafrikas kust. En djärv seglare utan radar och satellitnavigering.

Från utsikten uppe vid staden ser man även yttre hamnen som är Portugals största. I inre hamnen finns fiskeflottan i norr och vi fritidsseglare i söder.

Portugal ligger etta på vår tio i topp listan bland länder, eftersom de har samma kaffekultur som vi Backuddare.  En rejäl sockerbulle med gott kaffe hittas i en trång gränd bakom försvarsmuren som byggdes på romartiden.

Det kryllar av små gränder där det ser ut som att bilarna håller på att rulla baklänges ut i vattnet. Vad finns bakom krönet?

En mur så man inte trillar ner för stupet och denna fantastiska utsikt.

 

Fredag 21 september.  Vi har betalat bryggplats för en vecka.

Vi vill hyra bil för att utforska delar av Portugal. Bokning görs på nätet och där står att bilen ska hämtas ut på Europcar. Det blir strul. Vi måste deponera 9 TUSEN! kronor för att få hyra bil. Vi tjafsar i en hel timme att det inte kan vara möjligt. Vi har ju betalat extra helförsäkring om något skulle hända. Till slut orkar vi inte bråka mer. Vi tar bilen och hoppas att det inte händer något.

Dags för utflykt. Vi kikar på kusten lite söder om Sines. Små badstränder insprängda mellan klippor. Det är sannerligen inte trångt på playorna. Tittar man nog så är hen inte helt nudist. Huvudet täcks av solskydd. Fusk!

Vi seglare måste vara lite knäppa. Det första vi gör när man får tag på bil är att åka till en ny hamn för att titta på båtar och vatten. Den här hamnen skulle inte duga till Mermaid. Förmodligen alldeles för grund eftersom det bara ligger småbåtar här. Sjökortet i telefonen ger inte mycket upplysning.

Vi åker en halvtimme inåt landet och hittar förstås ett gigantisk wienerbröd och kaffe.

Det är över 30 grader varmt och inte en vindpust på torget. Räddningen är en liten fontän som svalkar handleden medan vi går till bilen med air-conditioning.

 

Lördag 22 september. Storhandling på schemat.

För 70 euro får vi jättemycket mat, vin och öl. Vi lyxar till det med glass också eftersom det går fort att komma hem till frysen då man har bil, tror vi….När vi ska åka tillbaka är hela staden avstängd för att en triathlontävling går av stapeln. Vi åker till den ena infarten efter den andra och jag ser för min inre syn hur glassen smälter i matkassen. Till slut släpper en vänlig polis fram oss genom avspärrningen för att kunna åka till marinan.

På eftermiddagen pustar vi på en bar med en kall öl i handen bredvid alla duktiga idrottare som springer varv efter varv i den stekande solen. Självklart hejar vi och ropar “bravo” för de behöver verkligen peppning ser det ut som.

Då har de först simmat 1,5 km och sedan cyklat 4 mil i salta våta kläder. Inget överflödigt fett dallrar på någon triathlonkropp.

 

Söndag 23 september. Utflykt längs kusten strax norr om Sines

Vi kör till Lagoa de Santo André. En intressant plats där havet förmodligen skapar en insjö när det går höga vågor.

På utsidan är det ganska kallt i vattnet och dyningen gör att man inte törs gå ut i suget som uppstår av vågorna.

Den lilla insjön blir perfekt att bada i. Säkert 25 grader varm.

Måndag 24 september. Utflykt rakt österut

Bilen står parkerad i skuggan. Annars kommer den att ligga nersmält  i asfalten när vi kommer tillbaka. Vi har hamnat i en liten håla till by, där vi äter en jättegod och billig lunch. Ingen kunde engelska på restaurangen men de var så omtänksamma och gulliga och såg till att vi blev både mätta och belåtna.

Navigatorn visar på yttertemperatur 37 grader. Det är lite för varmt för oss. Bredvid finns en skola.  Alla barn är ute och leker, inget barn har keps och inget solskydd finns uppspänt. Vi har nog lite olika förutsättningar här i livet. Jag är orolig för vad Kjell och jag pallar med om vi skulle få motorstopp i värmen. Bäst är att åka hem till Mermaid. Där är temperaturen bara 28 grader i en svag bris.

Vi klär av oss och njuter av sommaren. Kjells häftiga bonnabränna har till och med lockat fram skratt på vårdcentralen. Huvud och hals ser inte ut att höra till kroppen.

 

Tisdag 25 september. Morgonpromenad före frukost enligt ny rutin.

33 grader i sittbrunnen i skuggan. Mermaid blir nerkyld med däckstvätt och sittbrunnsstädning. Efter det kastar vi oss i ett svalkande Atlantvatten. Fram på eftermiddagen kommer en svalkande vind. Vi förstår befolkningen som stänger butiker mitt på dagen och tar siesta. Vi orkar ta en promenad på kvällen också.

När mörkret fallit ser vi massor av små gröna och röda lampor som lyser i luften. Det är otroligt vad fiskarna hittar på för att fånga en stackars firre. Jättelånga spön som har ledljus i spetsen för att kunna se när det nappar. Då guppar spöspetsen upp och ner och lampan rör sig.

 

Onsdag 26 september. Bilutflykt

I dag har vi bestämt oss för att åka upp till Lissabon ca 17 mil. Vi fick aldrig någon bra hamnplats där till rimlig peng men det hindrar oss inte för att ta oss dit. På sidan om vägen hittar vi storkar som byggt flervåningsbostäder i kraftledningsstolparna. Hoppas de inte har problem med elallergi.

 Det finns två enorma broar som går över flodenTejo. Vi har seglat under den ena för 4 år sedan så nu åker vi över den med utsikt över Lissabon.

Vi nästan skäms att berätta,  men vi åkte till IKEA för att äta lunch. Ett gott omen måste ha varit att soffan Eskilstuna hälsade oss välkomna redan i garaget. Vi blev hellyckliga eftersom både Kjell och jag är födda och uppväxta där. Lite kan glädja mycket.

Vi har besökt Lissabon tidigare så det blev ingen kulturell vandring den här gången. Istället passar vi på att besöka  hamnen Marina Nacoes om vi låg i för 4 år sedan och som inte kunde ta emot oss nu pga. fullbeläggning. När vi kliver ur bilen slår den 35 gradiga värmen mot oss som en vägg och vi inser att Sines marina är rena drömmen att ligga i med badbart vatten och svalare temperatur. I bland ska man ha tur i oturen.

Vi åker “hem” över nästa bro. Perspektiven blir så häftiga när man befinner sig på stora byggnadsverk.

Dagen avslutas med solnedgång bakom Sines, när vi kommer åkande med bilen.

 

Torsdag 27 september. Tvättdag, handla mat, lämna hyrbilen och checka ut.

En enorm hall för hamnkontoret. Mysfaktorn är inte så hög. Man har kontoret bemannat till klockan 23.59 på natten med två man. Många skeppare har ringt innan och vill ha hjälp vid tilläggning. Ändå måste Kjell och jag ständigt hjälpa inkommande båtar. Personal har inget “spring i benen”.

Hamnkontoret har begåvats med en tjusig fontän. Allt känns lite “too much” i en hamn med ganska få gästande båtar.

En sprillans ny Hallberg-Rassy 40 glider in utan vår hjälp. Ett jättetrevligt par från Singapore har varit i Sverige och hämtat sin drömbåt. De är på väg hem och tänker ta två år på sig via Karibien, Panamakanalen och Stilla havet. De putsar frenetiskt på den redan perfekt blanka Oojoo.

Det sista Kjell gör innan solen går ner är att ta drönarbilder över Sines. En gullig liten stad där tempot är lågt och de flesta hälsar på oss när vi är ute på promenad.

Cascais till Sines

Onsdag 19 september. Anders födelsedag. Innan vi lättar ankare i Cascais ringer vi och sjunger “ja må han leva” . Grattis Anders!

Adjö Cascais. Hade det funnits plats inne i Lissabon vid någon mindre dyr marina hade vi stannat. Tyvärr var det fullt så vi väljer att gå söderut. Sines har humana priser och är en trevlig liten stad.  Hamnen är sista anhalten på västkusten innan man går österut in mot Gibraltar.

Finns det ett conteinerfartyg som går ut från Lissabon så blir vi så klart i konflikt med det. Det är bara att vika av och se till att gå bakom.

Ännu en vacker udde som ska passeras. Cabo Espichel. Här får vi besök av en flock delfiner igen.

Sines har en fantastisk fin strand innanför vågbrytarna. Hela staden ligger på en bergskant ovanför.

Cascais

Söndag 16 september.  I dålig sikt och dimma till Cascais.

När vi väl kommer ner till inloppet till Lissabon, vänder vi oss om och ser dimman som en vägg bakom oss. Puh, äntligen, soligt och varmt. Precis vad vi behöver.

Vi har ringt till många hamnar men det är fullt överallt. Är det bara tillräckligt högt pris så finns det plats och det gör det i Cascais. Vi får helt enkelt acceptera. Det går också att ligga på svaj  men vi behöver handla, städa, tvätta och röra på oss.

På kvällen strosar vi runt i ett livligt och pittoreskt Cascais. Det är varmt och helt underbart.

Måndag 17 september.  Städar, handlar och träffar min före detta jobbarkompis Anna som har bosatt sig på cykelavstånd från hamnen.

Tisdag 18 september. Dagen börjar med tvätt.

I hamnens tvättstuga finns ofta fler maskiner. Det är också där man träffar pratsugna och trevliga långseglare. En social inrättning där alla har samma behov att få sina kläder tvättade och utbyta erfarenheter om hamnar, rutter, väder, vind och tusen andra saker.

Hamnen i Cascais är modern och belägen i ett lyxkvarter. Alla hus är vackra och fina cykelvägar går längs kusten. Vi orkar dock bara cykla till en glasskiosk med fin utsikt. Det är säkert 30 grader varmt.

 

Penish

Lördag 15 september. I dimma till Penish

Vi har sällskap med Glittra som vi av och till skymtar genom dimman.

Det känns jätteskönt att både se och runda udden utanför Penish. Det blir snabbvisit även här. Vi ligger långsides utanför en annan båt så vi behöver inte betala hamnavgift. Det var en snäll hamnkapten. Nu är skepparinnan på gott humör igen.

 

Figuera da Foz

Fredag 14 september. I dimma till Figuera da Foz.

Vi kör hårt för att komma söderut till lite mer dimmfria trakter. Intill dess är det bara att härda ut. Mycket motorgång då det inte är vind alls. Det enda som lyser upp tillvaron är Kjells mössa.

Hamnpersonalen hade inte fått gå charmkursen ännu. Det krävdes övertalningsförmåga att få tanka diesel på anläggningen. Till slut masade sig karlsloken ut och låste upp pumpen och tyckte han själv var rolig. Då var det nära att jag puttade  gubbskrället i sjön.

Som tur är kommer Glittra in i hamnen och gör livet lättare för oss. Christina är en tuff kvinna som utan att knorra låter sig hissas upp  i masten på Glittra för att ta bort skräp som fastnat högt upp.

 

Porto de Leixoes

Torsdag 13 september. I dimma till Leixoes norr om Porto.

Från och med nu kommer vi inte att se Portugisiska kusten. Dimma…

Vad gör väl det, när delfinerna dyker upp.

Det känns som de kastar sig över oss för att få leka bredvid och framför båten. Vi är helt lyckliga över denna ynnest att få besök av vilda djur i sin rätta miljö.

Snacka om strömlinjeformade. Vackrare varelser finns knappast.

Till slut, efter idogt spanande ut i tomma intet, dyker piren upp som vi ska ta oss innanför. Tur att det finns satelliter som talar om var vi är och radar och AIS som talar om var alla andra är.

Så fort vi kommit i hamn så skingrades dimman. Bakom piren lever människor ett annat liv än vi i hamnarna. Vågsurfare och solbadare. Dyningen är inte speciellt hög och ändå slår den upp på överkanten på piren. Hur ser det ut då det stormar?

Fler svenska båtar ligger i hamnen. Vi bjuds på sundowner av Jan-Olov och Christina på Glittra.

 

 

Baiona

 Onsdag 12 september.  Från Isla de Ons till Baiona

Ett år äldre styr Kjell bort från gratisbojen vi legat på. Man kunde ankra vid nudiststranden längre norrut men nakna turister lockade inte.

Istället svänger vi in till stranden på ön Isla Cies för att säga hej till Christina och Jan-Olov i svenska båten Glittra.  Vi ska träffas lite senare på dagen i Baiona bara några sjömil längre söderut.

Baiona är sista staden i Spanien innan man seglar över gränsen till Portugal. Alla större städer har gamla fästningar från medeltiden. I Baiona har den kungliga yachtklubben sin hamn strax innanför udden.

Utrymmet är spatiöst mellan pontonerna, servicen kunglig, miljön historisk och hamnpriset astronomiskt.

Utsikten över viken kan vi inte klaga på heller men vi drar vidare till Portugal i morgon innan plånboken blir tom.